Beredskap för förstahandssläckning

Med redskap för förstahandssläckning avses släckningsredskap som lämpar sig för en persons bruk, som finns på platsen eller i omedelbar närhet till den, som är lätta att ta i bruk och som lämpar sig särskilt för släckning av början på bränder och små bränder. Redskap för förstahandssläckning är bl.a. snabbrandposter, handbrandsläckare, brandsprutor och släckningsfilt (rekommendabel storlek minst 120x180 centimeter).

Var ska redskap för förstahandssläckning placeras?

Redskapen för förstahandssläckning ska placeras på en synlig plats där de lätt kan tas i användning. Ingenting som kan hindra att släckningsredskapen syns och kan tas i bruk snabbt får ens tillfälligt placeras framför släckningsredskapen.

Det ska finnas en förstahandssläckare per varje 200–300 m². Vägen att hämta släckaren får inte vara mer än 20 meter och från varje punkt i lokalen ska det vara möjligt att se åtminstone två släckare. Redskapen ska helst placeras i närheten av rummens ingångar och i passager.

Förutsättningar för brand

En eldsvåda behöver tillräckligt med värme, antändligt material och tillräckligt med syre. En eld som brinner med låga behöver också en kemisk kedjereaktion mellan dessa tre faktorer. Förbränning kan inte uppstå eller fortsätta ifall någon av de tidigare nämnda faktorerna fattas.

Släckningsmetoder

Släckning är att avlägsna grundförutsättningarna för branden. Eldsvådan upphör ifall någon av förutsättningarna fattas. Släckningsmetoder är kvävning (avlägsna syre), nedkylning (avlägsna värme) och släckningsröjning (avlägsna brinnande material). En kemisk kedjereaktion avbryts till exempel med hjälp av inhibition som en pulversläckare orsakar.

Handbrandsläckare

Med en handbrandsläckare avses en släckare som väger högst 20 kg och som är lätt att bära och att använda. Släckaren har antingen det tryck som behövs för att spruta släckmedel, eller också trycksätts den vid användning.

Handsläckare är pulversläckare, koldioxidsläckare, trycksatta vattensläckare, skumsläckare och vätskesläckare. Handsläckare säljs bland annat i järnhandlar, på stormarknadernas järnvaruavdelningar, i biltillbehörsaffärer, i handbrandsläckaraffärer och i båttillbehörsaffärer.

I Finland är handsläckarna röda enligt standard SFS EN3 och koldioxidsläckarnas övre del är grå. Inrikesministeriet har utfärdat en förordning om handbrandsläckare (790/2001), där det bestäms om deras användnings- och släckningsegenskaper samt märkningar.

Kontroller och underhåll

En bostadsinnehavare ska se till att de släckningsredskap som myndigheterna förutsätter är funktionsdugliga samt ändamålsenligt underhållna och kontrollerade.

Handbrandsläckaren ska kontrolleras med två års mellanrum. Ifall släckaren utsätts för skakningar, fukt eller väderleksvariationer ska den kontrolleras årligen.

Service och granskning av handbrandsläckare kan utföras av servicefirmor som godkänts av Säkerhetsteknikcentralen. Snabbrandposterna ska kontrolleras årligen och ett tryckprov på slangarna ska göras med fem års mellanrum.

Inrikesministeriets förordning om granskning och service av handbrandsläckare (917/2005). Testning av snabbrandposter definieras av standarden SFS-EN 671-3.  Anvisningar om handbrandsläckare (på finska)

Att ta redskap ur bruk

En trycksatt handbrandsläckare får inte kastas i hushållsavfallet. En tom handbrandsläckare är metallskrot. Handbrandsläckaraffärer ger information om korrekt sätt att göra sig av med handbrandsläckaren.

Publicerad 16.10.2012 kl. 12.26 , uppdaterad 16.10.2012 kl. 12.26

Ämne:
  • Brandsäkerhet, 
  • Säkerhetsanvisningar